Sorry to be leavin´

Sista rycket här i Vancouver. Vaknade halv tre i natt och det blev en löprunda idag också. Inte för att den igår hjälpte, men hoppet är det sista som överger människan. Det blev ungefär samma sträcka som igår. Klockan 06.33 var jag nere vid Canada Place och möttes av solen snett till höger, om än i ett disigt tillstånd. Två kryssningsbåtar var på väg in och redan ganska mycket folk ute och på väg någonstans. Halleluja moment.

Strax efter Canada Place sladdade jag in mot Coal Harbour och där blev jag nästan lite känslosam. Här är så otroligt vackert! Vattnet, båtarna, flygplanen, bergen, glashusen och allt är så välordnat och rent. Vancouver är verkligen ”a must” för er som inte varit här.

Bilderna i det här inlägget är från Coal Harbour i september för två år sedan. Jag plockade fram dem i arkivet för att ni också ska få se hur det ser ut här när träden ändrar färg. Visst är det vackert? När jag kom hit första gången i juli 2010 blev jag ombedd av exmakens exfru att ringa ett svenskt par som bott här i många år och säga hej. Det första kvinnan sa när jag presenterat mig var ”är här inte vackert?”. Joooo, sa jag, jag vet inte vad jag ska säga, jag är mållös.

Gary, it was a good idea to leave London behind and return to Canada. Thank you for that idea! I would probably never have gone to Canada if it wasn´t for your and Eva. The States is usually the first you think of when travelling to northern America, but not any more. Thank you also Eva for suggesting Gary to bring you along and thank you Gary for saying yes 😉

Heart is lost to Canada. Life is good!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s